Några av er har bett mig skriva mer om mig, vem jag är. Och det gör jag gärna, men bara till en viss del. Iaf i den här bloggen. Jag har en annan blogg också, där jag skriver mer vardagligt om mina dagar. Detta är för att i denna blogg skriver jag om händelser som inte bara involverar mig, och jag vill inte hänga ut någon. Därför skriver jag mer anonymt i den här.

Så, om ni vill ha tillgång till den andra bloggen är det bara att fråga ;D Dela gärna med er av er mail eller liknande isf, eller t.ex er fb. Så skickar jag infon!

När jag hör honom komma in genom dörren springer jag nästan dit, kastar mig in i hans famn och håller så hårt jag kan. Känner hur hans andetag vilar på min nacke, hans armar håller mig hårt och hans läppar möter mina. När han kommer, då försvinner alla mina problem som tynger ner hjärtat lite, då är jag lugn. I hans närhet är jag lycklig. Och när hans blick möter min, då ler han det vackraste leendet som strålar av kärlek.

När vi hittade tillbaka till varandra igen, då gjorde vi det på en helt annan nivå än tidigare. Vi har delat så otroligt mycket kärlek tidigare, absolut. Men den kärlek vi delar nu är ännu mer äkta. Kanske beror det på att vi förlorat varandra en gång? Att vi trots helvetet vi gick igenom, hittade tillbaka. Det enda jag vet att närheten vi har nu, den är helt magisk.

Vi pratar med varandra om allt. Allt som förut förstörde våra hjärtan, det kan vi prata om med leende på våra läppar. Vi skrattar med varandra på ett ärligt sätt, för att vi verkligen vill. Vi skrattar inte för att vi förväntas göra det. Vi skrattar för att vi, återigen, är bästa vänner som är varandras stora kärlek i livet. För att vi delar så många stunder där vi bara ler, ler, ler.

När han tittar på mig känner jag mig som den vackraste i världen, som att han bara ser mig. Han ger mig en värme i kroppen på ett sätt som hettar upp mig, en värme som värmer mig fast det är tjugo minus ute. Och gällande minusgraderna som är ute, märker han att jag fryser när vi är utomhus ger han mig allt som egentligen ska hålla honom varm. Hans mössa, vantar, halsduk, han har även gett mig hans jacka. Bara för att han vägrar se mig huttra, säger han. "Dina läppar ska vara röda hjärtat, inte isblåa.." . Så även om jag försöker vägra ta emot det, då brottar han nästan ner mig i snön bara för att jag ska ta emot dom.

Att vara vid hans sida och göra absolut ingenting, det betyder absolut allt för mig. För det spelar ingen roll vad vi gör eller inte gör, så länge jag är vid hans sida är jag så lycklig, tacksam och lugn. Han har liksom krypit in under min hud, han är en del av mig. Vi är en del av varandra. Vi är nykära igen, efter att ha varit tillsammans i flera år innan. Och bara känslan av att inte oroa mig för att det är drogerna som håller hans kärlek i liv, det gör mig ännu mer kär.

Han är min hjälte, han har räddat mig fler gånger än han själv är medveten om. Bara vetskapen om att han finns, att jag kan gömma mig i hans famn när verkligheten gör för ont - det betyder mer än jag kan beskriva. Han är den som jag berättar allt för, verkligen allt. När jag är ledsen, besviken, glad, arg eller känner någon av känslorna däremellan, då berättar jag det för honom. Han är min stöttepelare, min andra halva, mitt bättre jag.

Jag älskar honom med varje milimeter av mitt hjärta.

och varje gång han säger "jag älskar dig, min framtida fru" - då smälter jag.