Just idag är det en lite tuffare dag. jag slåss mot monstren inom mig, som alltid finns där. vilandes. men idag har dom vaknat, dom påminner mig om osäkerheten som bor i mig. att vara sjuk i flera dagar, det lockar alltid mig till att äta allt som faller mig in. vilket resulterar i att man känner sig allt annat än vacker. och då kommer tankarna ikapp mig, får mig att tvivla på mig själv. på kroppen. allt känns som ett svart hål och jag vill bara gömma mig. försvinna. vill inte låta någon se mig. jag vågar knappt titta mig i spegeln.

jag säger till mig själv att det räcker nu. ryck upp dig och ta nya tag när du är frisk istället. men det händer ändå inget. tankarna finns kvar och jag blir arg för att jag inte kunde stå emot suget. jag tillåter mig att äta emellanåt, äta allt som man bör ha lite koll på så att man inte äter för mycket. men det känns som att den gränsen inte fanns nu, jag har nästan hetsätit och det är det som är varningstecknet för min del. det tar mig tillbaka till dåtiden när jag åt, sprang till toaletten och kräktes upp allt igen.

jag vet ju egentligen att det kommer kännas bättre imorgon. att det bara är just idag som molnen ovanför mig känns lite för mörka för att jag ska orka hantera. men ändå lyckas känslorna dra ned mig så totalt. och jag orkar inte ens göra något åt det.

det enda jag kämpa med just nu

det är att inte sätta fingrarna i halsen