Jag dras åt två olika håll. Och jag har aldrig upplevt det här förut, känslan av att absolut inte veta vad som är rätt. Vad som är fel. Jag vet inte vad jag ska göra, hur jag ska göra, eller vad jag ens vill.

Det hände något, han med världens finaste leende kysste mig och hela min värld stannade. Igen. Precis som den gjort förr, när våra läppar lekte tillsammans. Det är bara han som kan få mig att tvivla på allt, som kan få mig att på sekunden kunna släppa allt jag redan har.

Men innan han kysste mig gav han mig en (känslomässig) käftsmäll att beskåda. Och det sved så förbannat i hjärtat att se honom göra det han gjorde. Han gjorde det för att bevisa det han redan visste skulle ske, och det var precis det som hände. Jag reagerade på det sätt han visste, på precis det sätt han ville.

Det finns en dragningskraft mellan oss som jag aldrig varit med om förut. Det spelar ingen roll när var eller hur, vi dras till varandra. Vi hamnar alltid millimeter nära, och det är aldrig med flit. Men det är som om något förflyttar oss. Hur ska man kunna stå emot en kraft som är starkare än nått man någonsin har känt?

Jag är förvirrad. Mitt hjärta känns inte som mitt, för jag känner inte igen dess slag. Det slår helt i otakt och jag vet inte hur jag ska laga det.

Jag önskar att jag kunde stänga av alla känslor slutat dölja sig inom mig. Jag vill inte känna, det är fel. Jag vet inte hur jag ska hantera det, för hur jag än gör, så är det att krossa ett hjärta. Och jag kan inte göra det igen, jag tänker inte bli hon som trampar sönder ett hjärta efter ett annat.

Men jag älskar.
frågan är bara vem jag är

förälskad

i

 

Marlene

28 mars 2011 17:33

han slog dig..
nu blir jag förbannad...
jag vet knappt vad jag ska säga, men jag tycker verkligen inte att du ska stanna hos han. vart fan kom slaget ifrån :S
nej fyfan!!! :(

Fröken Hjärta

28 mars 2011 17:34

oj, skrev visst rakt från hjärtat när jag skrev inlägget. med käftsmäll så menade jag att det var som en sådan, en känslomässig käftsmäll. Han slog mig inte fysiskt, det skulle HAN aldrig göra!

KRAAM

 

Marlene

3 april 2011 23:37

tack gode gud att det inte egentligen var så.. jag blev orolig för dig :(

kramar i masssssor!

Fröken Hjärta

5 april 2011 19:14

Du är söt! Men ja, visst är det skönt att det inte var så! Men då hade jag absolut vänt honom ryggen, för alltid!!

Känner mig lite dum, men eftersom jag inte är säker, visst vet du vilken min offentliga blogg är? :p

Kraaaamar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

De senaste månaderna har försvunnit på bara några sekunder, känns det som.Mitt liv är fint nu, det är vackert och mina andetag är väldigt lugna.Hur är det med fina er?tell me.  ...

jag vet egentligen inte om jag fick svar eller inte, men det rösten på andra sidan telefonen sa - det stämde. förvirringen kvarstår, samtidigt som jag skapar fler frågor i hjärtat som jag behöver svar på. ...

det har varit tomt på ord här. jag kommer fylla på, behöver lätta mitt hjärta lite. men inte just idag.   (jag har en till blogg, en "öppen". men vill ni ha den får ni skicka kommentar) ...

det här är inte okej, det du gör mot mig. hur du ena dagen fyller mitt liv med kärlek, för att nästa dag hota med att bara fylla det med avsked. jag orkar faktiskt inte ta mig igenom samma helvete igen, även fast jag vet att jag skulle klara det. men...

fjärilarna virvlar omkring i magen. jag blir nästan illamående. så mycket känner jag, så inåthelvete nervös är jag. det här är inte okej. hur kommer jag egentligen reagera när min blick möter den där blickenoch mitt leende möter det finaste leendet i...