När jag hör honom komma in genom dörren springer jag nästan dit, kastar mig in i hans famn och håller så hårt jag kan. Känner hur hans andetag vilar på min nacke, hans armar håller mig hårt och hans läppar möter mina. När han kommer, då försvinner alla mina problem som tynger ner hjärtat lite, då är jag lugn. I hans närhet är jag lycklig. Och när hans blick möter min, då ler han det vackraste leendet som strålar av kärlek.

När vi hittade tillbaka till varandra igen, då gjorde vi det på en helt annan nivå än tidigare. Vi har delat så otroligt mycket kärlek tidigare, absolut. Men den kärlek vi delar nu är ännu mer äkta. Kanske beror det på att vi förlorat varandra en gång? Att vi trots helvetet vi gick igenom, hittade tillbaka. Det enda jag vet att närheten vi har nu, den är helt magisk.

Vi pratar med varandra om allt. Allt som förut förstörde våra hjärtan, det kan vi prata om med leende på våra läppar. Vi skrattar med varandra på ett ärligt sätt, för att vi verkligen vill. Vi skrattar inte för att vi förväntas göra det. Vi skrattar för att vi, återigen, är bästa vänner som är varandras stora kärlek i livet. För att vi delar så många stunder där vi bara ler, ler, ler.

När han tittar på mig känner jag mig som den vackraste i världen, som att han bara ser mig. Han ger mig en värme i kroppen på ett sätt som hettar upp mig, en värme som värmer mig fast det är tjugo minus ute. Och gällande minusgraderna som är ute, märker han att jag fryser när vi är utomhus ger han mig allt som egentligen ska hålla honom varm. Hans mössa, vantar, halsduk, han har även gett mig hans jacka. Bara för att han vägrar se mig huttra, säger han. "Dina läppar ska vara röda hjärtat, inte isblåa.." . Så även om jag försöker vägra ta emot det, då brottar han nästan ner mig i snön bara för att jag ska ta emot dom.

Att vara vid hans sida och göra absolut ingenting, det betyder absolut allt för mig. För det spelar ingen roll vad vi gör eller inte gör, så länge jag är vid hans sida är jag så lycklig, tacksam och lugn. Han har liksom krypit in under min hud, han är en del av mig. Vi är en del av varandra. Vi är nykära igen, efter att ha varit tillsammans i flera år innan. Och bara känslan av att inte oroa mig för att det är drogerna som håller hans kärlek i liv, det gör mig ännu mer kär.

Han är min hjälte, han har räddat mig fler gånger än han själv är medveten om. Bara vetskapen om att han finns, att jag kan gömma mig i hans famn när verkligheten gör för ont - det betyder mer än jag kan beskriva. Han är den som jag berättar allt för, verkligen allt. När jag är ledsen, besviken, glad, arg eller känner någon av känslorna däremellan, då berättar jag det för honom. Han är min stöttepelare, min andra halva, mitt bättre jag.

Jag älskar honom med varje milimeter av mitt hjärta.

och varje gång han säger "jag älskar dig, min framtida fru" - då smälter jag.

 

Anonym

23 februari 2011 18:28

Jag tycker om din blogg så skarpt mycket. Jag kan inte sluta läsa den och kollar den så fort jag sitter vid datan.
Det går inte riktigt att förklara.

http://livetsomnu.bloggplatsen.se

Fröken Hjärta

23 februari 2011 21:37

Vad glad jag blir! :) Jag ska kika in din också!Ha en fin kväll, kram.

 

Fröken Svår

23 februari 2011 20:42

Åh vad fint skrivet!
Min stora kärlek valde i höstas att han inte vill ha någonting med mig att göra.
Det svider som tusen nålar mot lövtunn hy.
Jag hoppas vi en dag gör som nu, hittar tillbaka till varandra.
Igen.

http://biancalagerlof.bloggplatsen.se

Fröken Hjärta

23 februari 2011 21:36

Det är lätt att skriva fint, när hjärtat står för orden :) Tack så himla mycket, du söta! Jag vet hur otroligt mycket det svider, när jag och min kärlek fick vända ryggen åt varandra kändes det som att hjärtat dog. Om det man upplevt var äkta kärlek, då finns det kvar inom en genom hela livet. Vilandes. Chansen finns att det blir ni igen, ge inte upp! Hur är kontakten mellan er idag? Kram.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

De senaste månaderna har försvunnit på bara några sekunder, känns det som.Mitt liv är fint nu, det är vackert och mina andetag är väldigt lugna.Hur är det med fina er?tell me.  ...

jag vet egentligen inte om jag fick svar eller inte, men det rösten på andra sidan telefonen sa - det stämde. förvirringen kvarstår, samtidigt som jag skapar fler frågor i hjärtat som jag behöver svar på. ...

Jag dras åt två olika håll. Och jag har aldrig upplevt det här förut, känslan av att absolut inte veta vad som är rätt. Vad som är fel. Jag vet inte vad jag ska göra, hur jag ska göra, eller vad jag ens vill.   Det hände något, han med världens f...

det har varit tomt på ord här. jag kommer fylla på, behöver lätta mitt hjärta lite. men inte just idag.   (jag har en till blogg, en "öppen". men vill ni ha den får ni skicka kommentar) ...

det här är inte okej, det du gör mot mig. hur du ena dagen fyller mitt liv med kärlek, för att nästa dag hota med att bara fylla det med avsked. jag orkar faktiskt inte ta mig igenom samma helvete igen, även fast jag vet att jag skulle klara det. men...