Susanne

25 februari 2011 20:14

Sv: Tack :) fast jag inte vet vem du är så tack :)

Kram

Fröken Hjärta

25 februari 2011 20:32

Det var så lite! :)
kram

Susanne

25 februari 2011 21:07

Det är lättare sagt än gjort.. Men jag vet att det skulle vara det bästa..
Jag har försökt många gånger, men jag är liksom för svag när han hör av sig så kan jag inte säga nej.

Tror att det är för att han har varit såpass viktig för mig som han varit, han är en av anledningarna att jag fortfarande lever..
Han fanns där när jag mådde dåligt och saknade min mamma.
Men finns också saker han gjort som jag aldrig kommer kunna förlåta.

Jag har nu försökt umgås med honom som vän i snart 7 veckor.. Men jag känner att det börjar bli för jobbigt för lilla mig. Blir för ledsen.
:/

Förlåt för allt depp-prat, men kommer alltid ut lite för mkt när någon orkar lyssna på mig.

Tack, Kram

Fröken Hjärta

25 februari 2011 21:23

(Har svarat en lång kommentar i din blogg..)

Jag lyssnar, "depp-prata" på du.

Kramar!

miinellaa

25 februari 2011 21:49

snygg, o bra blogg, kikar in här och det gör jag gärna igen ! ha en fortsatt trevlig kväll :)

Fröken Hjärta

25 februari 2011 21:52

Tack så mycket! :D Ska kika in din också :)

Ha en fin kväll, kram!

Susanne

26 februari 2011 07:27

Jag förstår, och jag vet.. Jag låter honom utnyttja mig för att han får mig att känna mig tryg..

Så väldigt fel.. Men så svårt att bryta den onda cirkeln.

Det jobbigaste med att vara vän med honom är att han sagt att han har känslor kvar men vill bara vara vänner.

Ska åka till norrland nu i natt och stanna tills på torsdag, då har jag tid att fundera, tänka igenom saker.

Kram!

Fröken Hjärta

26 februari 2011 14:37

Ja, just i den stunden känner du trygghet. Jag vet känslan. Likadant när jag förut föll så jävla stenhårt pga han som höll mitt hjärta. (Han som håller det idag..). Han krossade mig totalt, men ändå när tårarna föll var det hans famn som var trygghet. MEN, till slut måste man sluta utsätta sig för den falska tryggheten.

JA, det är en ond cirkel och den är så förbannat svår att bryta. Men tror du inte, i hjärtat, att du faktiskt skulle må bättre av att släppa taget? Att bli fri att i framtiden känna för någon annan? Någon som faktiskt VILL ha dig.

Åh, ursäkta - Men vilken idiot! (Eller okej, idiotiskt att säga så menar jag.). Han vet att det där bara bygger på ditt hopp, det bygger på det och så vill han rasera det i nästa sekund. Ännu ett sätt att lirka in dig lite. Och det är inte okej. Om han ändå inte tänker vara mer än vänner, då känner han inte tillräckligt för att bli mer än det och han skulle ha hållit tyst. Inte rättvist mot dig, inte alls.

Det är alltid bra att komma bort, få lite perspektiv. Försök att inte ha kontakt med honom alls. Du behöver ett fritt hjärta så att säga, så du kan tänka.

Kram!