Hur kommer det sig att många får elaka kommentarer om deras inlägg, inlägg där dom tömmer hjärtat på sina känslor? Nu har inte jag råkat ut för det, snarare får jag mycket uppskattning för mina ord. Och det läker mig ännu mer än vad bara orden jag bokstaverar gör. Men flera av er känner att ni inte kan berätta hur ni mår, att ni måste dölja er ledsamhet bakom en falsk fasad av lycka.

Varför ska man inte kunna vara ärlig om hur man mår, varför vill man få folk att gömma sig i ett hörn och låtsas som att man lever i en fantasivärld där allt alltid är bra? Det är ingen verklighet. Det är absolut inte min verklighet. Ibland måste man få vara arg på hela världen, skrika ut sina känslor och skriva i ren ilska eller när kinderna är blöta från tårar. Man måste få skriva utan känslan av att hålla igen.

Jag skriver för att det är läkande, det är det enda sättet för mig att verkligen få ur mig alla känslor. Och många har bloggar för sin egen skull, just för att kunna skriva. Ingen ska få en att inte kunna vara ärlig om hur man mår. Vare sig man har en blogg utan att visa vem man är eller inte, känslorna är äkta och behöver ventileras. Vare sig man har en blogg för sin egen skull eller för läsarnas skull.

Var ärliga med hur ni känner, annars lurar ni er själva. Och när känslorna sen kommer ifatt så blir det som en rejäl käftsmäll. Dom som inte kan hantera hur verkligheten ser ut, dom har valet att sluta läsa just era ord.