Hon som naglat sig fast i honom, i oss. Hon som jag har börjat skaka på grund av, bara jag hört namnet. Hon som till stor del framkallade mina panikångestattacker under den perioden jag mådde som sämst. Hon jag har hatat med varje millimeter av min kropp. Hon som jag skrikit på i mina tankar, slagit sönder i mina tankar. Hon vars existens jag velat sudda bort.

Idag kom jag på mig själv med att inte längre känna ett sådant hat. Jag erkände för mig själv att hon fortfarande har sidor som är bra, och att hon kämpar för ett bättre liv. Att hon har en styrka inom sig. Inte för att jag pratat med henne, utan dom tankarna bara kröp fram på något sätt.

Och jag vet att hur ofta jag än påtalat att jag inte bryr mig det minsta om henne, att även om jag skulle hitta henne nedfrysen i en snöhög så skulle jag gå förbi - så är det inte. Jag vet att jag skulle hjälpa henne, om det så bara var att hon var för full för att ta sig hem från krogen en varm sommarkväll.

Vet inte riktigt vad mitt minskande av hat beror på, kanske börjar en del av såren hon skapade läka. Kanske har jag lyckats tagit mig framåt i livet på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Jag gillar henne inte. Men hatet börjar minska. I alla fall är det så jag känner just nu.

 

Marlene

24 februari 2011 22:34

WOW!
det var som fan du.
då har du kommit väldigt långt :) tummen upp!

Fröken Hjärta

24 februari 2011 22:41

Thanx ;) Som sagt, inget gillande alls som växt. Men jag antar att man till slut måste inse att man inte kan lägga alla problem på EN människa. även om hon felade väldigt mycket med hela situationen. Jag anklagade inte henne för allt heller visserligen, absolut inte. Men jag antar att nu när jag kommit längre fram i mitt läkande, så kan jag se lite mer hos henne än dom sidor som sårade mig. Inget jag kommer berätta för henne, såklart. Men känns skönt att inte känna ett lika mörkt hat. Det förgiftar hjärtat lite.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

De senaste månaderna har försvunnit på bara några sekunder, känns det som.Mitt liv är fint nu, det är vackert och mina andetag är väldigt lugna.Hur är det med fina er?tell me.  ...

jag vet egentligen inte om jag fick svar eller inte, men det rösten på andra sidan telefonen sa - det stämde. förvirringen kvarstår, samtidigt som jag skapar fler frågor i hjärtat som jag behöver svar på. ...

Jag dras åt två olika håll. Och jag har aldrig upplevt det här förut, känslan av att absolut inte veta vad som är rätt. Vad som är fel. Jag vet inte vad jag ska göra, hur jag ska göra, eller vad jag ens vill.   Det hände något, han med världens f...

det har varit tomt på ord här. jag kommer fylla på, behöver lätta mitt hjärta lite. men inte just idag.   (jag har en till blogg, en "öppen". men vill ni ha den får ni skicka kommentar) ...

det här är inte okej, det du gör mot mig. hur du ena dagen fyller mitt liv med kärlek, för att nästa dag hota med att bara fylla det med avsked. jag orkar faktiskt inte ta mig igenom samma helvete igen, även fast jag vet att jag skulle klara det. men...