Vi kunde varandras svagheter, vad man gick igång på, vad man eggades upp av. Vi visste precis hur vi skulle få varandra att explodera i en orgasm. Men av någon anledning var det där en av kvällarna då han ville vara säker på att han kunde hålla igång i timtals. Han tog ett blått piller och en stund senare var han stenhård.

Men efter att vi njutit av varandras kroppar några gånger, då var jag utmattad. Jag var full av kärlek och vilja, men utmattad. Kände att om jag skulle gränsla honom en gång till skulle jag få skavsår. Jag ville bara lägga mig bredvid honom, andas in hans doft och somna tryggt.

Efter en stund kände jag hur hans händer vandrade uppför min lår, hur dom letade sig fram mellan benen. Jag bad honom sluta, "snälla, håll bara om mig..". Han försökte hålla om mig, men på något sätt hamnade han sen över mig och började smeka mig igen. Kyssa mig. Och jag älskar hans kyssar, men det kändes som ett tvång att besvara dom i den stunden.

Jag minns hur jag kände att hans kuk bultade genom hans kalsonger, hur det pulserade. Jag minns känslan av att han drar undan mina trosor, tar av sig sina kalsonger på en halv sekund för att sen försöka tränga sig in mellan mina ben. Jag säger "nej, nej. jag orkar faktiskt inte.", men han flyttar inte på sig. Han kollar bara på mig med en tom blick. Han försöker tvinga sig på mig.

Jag börjar putta på honom, ber honom om och om igen att flytta på sig. Jag känner ett obehag i hela kroppen och jag märker att den som försöker tvinga sig på mig, det är inte han. Det är inte min pojkvän. Det är någon som pillret trollade fram. Jag känner hur han håller sig fast på mig, hur han tar tag i mina armar för att jag inte ska försöka dra mig undan. Han tränger sig in i mig till slut, jag orkade inte kämpa emot.

Jag frågar "vad fan håller du på med?, jag vill inte. vad gör du?" och blicken som möter mig ser suddig ut. Han befinner sig i ett farligt rus. Jag känner mig äcklig, påtvingad något jag inte vill. Han som är min trygghet gör mig illa. Jag blir rädd och paniken kommer. "Det här är inte du, du skulle aldrig tvinga dig på mig. Snälla, sluta! Lyssna på mig. Titta på mig.". Han stannar upp.

Jag brister i gråt och skriker att han ska försvinna. Jag hoppas i en sekund på att dom i rummet bredvid ska höra mig, men i nästa sekund tystnar jag. Jag vill inte att dom ska veta. Han älskar mig, han är bara inte sig själv. Ingen behöver veta det här. Men jag behöver inte skrika längre inser jag, för han släpper greppet om mig, lägger sig bredvid och bryter ihop. Båda hetsgråter.

"Ge mig din telefon, jag måste ringa..", jag hör hans ord om och om igen. Jag frågar vad han ska med den till, vi behöver prata. Inte ringa till någon. "Snälla, låt mig ringa. Jag måste ringa polisen. Jag.. Jag. Jag har våldtagit dig.". Jag hör hur hans röst spricker när han säger den sista meningen. Och jag slutar fälla mina tårar och nu är det istället jag som håller hans händer, håller dom ifrån att ta telefonen.

"Du skrämde mig, men du var inte dig själv. Jag tänker inte låta dig ringa." Efter att på något sätt lyckats lugna både honom och mig så lovade han att inte ringa. Och istället slängde han bort resterande piller han hade. Denna händelse jagar mig ibland, i drömmarna. Tänk om han aldrig hade sansat sig? Om han inte hade insett?.

Vad hade egentligen hänt om han hade ringt polisen
jag skulle aldrig säga att han våldtog mig
men skulle dom bortse från det och istället lyssna på honom(?).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

De senaste månaderna har försvunnit på bara några sekunder, känns det som.Mitt liv är fint nu, det är vackert och mina andetag är väldigt lugna.Hur är det med fina er?tell me.  ...

jag vet egentligen inte om jag fick svar eller inte, men det rösten på andra sidan telefonen sa - det stämde. förvirringen kvarstår, samtidigt som jag skapar fler frågor i hjärtat som jag behöver svar på. ...

Jag dras åt två olika håll. Och jag har aldrig upplevt det här förut, känslan av att absolut inte veta vad som är rätt. Vad som är fel. Jag vet inte vad jag ska göra, hur jag ska göra, eller vad jag ens vill.   Det hände något, han med världens f...

det har varit tomt på ord här. jag kommer fylla på, behöver lätta mitt hjärta lite. men inte just idag.   (jag har en till blogg, en "öppen". men vill ni ha den får ni skicka kommentar) ...

det här är inte okej, det du gör mot mig. hur du ena dagen fyller mitt liv med kärlek, för att nästa dag hota med att bara fylla det med avsked. jag orkar faktiskt inte ta mig igenom samma helvete igen, även fast jag vet att jag skulle klara det. men...