Jag är en människa som lever på känslor. När jag älskar, då älskar jag helhjärtat, när jag hatar, då gör jag det med varje millimeter av min kropp. Ibland önskar jag att jag bara kunde stänga av alla känslor, att det fanns en deleteknapp att räcka sig efter emellanåt, men det känns som att den aldrig finns inom räckhåll.

Jag är oerhört känslig, men samtidigt har jag en stryka inom mig som dom flest jag känner inte har. Jag har dagar då jag faller isär, då jag gömmer mig under täcket och aldrig mer vill komma fram. Jag vill bygga min egna lilla värld där under. Men dom dagarna när jag känner att jag hamnat under ytan, när jag hetsgråter och panikandas -det är dagar jag tillåter mig att ha. Jag måste ha dom, jag behöver emellanåt tömma kroppen på känslor för att dagen efter orka resa på mig igen.

Men att vara en person som så har lika lätt för att börja gråta, som att skratta. Det kan vara påfrestande. Det tar mycket energi att känna, känna allt. Jag har en svag punkt i mitt liv, min kärlek. Han vet varje knapp som finns att trycka på, han vet vilken ton han behöver ha för att jag ska falla. Han vet vilka ord han ska formulera och han vet vad han ska göra för att jag ska börja andas i otakt. Nu är det inte så att han med flit får mig att falla, men emellanåt blir han arg och drar upp saker som på en halv sekund gör att asfalten rispar upp mitt ansikte.

Jag tar väldigt lätt åt mig av folks ord, samtidigt som jag är en som alltid föredrar sanningen framför lögnen. Jag har blivit bättre på att svälja det folk säger, men inom mig finns den lilla flickan från barndomen som brister vid mottagandet av ord som tillhör den sämre kategorin. Folk behöver inte ens mena det dom säger ibland, utan på skämt säga något i stil med "Men maka på dig tjockis!" , men det skämtet drar mig rakt tillbaka till det faktum i mitt liv som jag aldrig kommer ifrån, mitt otroligt dåliga självförtroende och en ansiktsbild jag kommer få kämpa länge med att bli nöjd med.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

De senaste månaderna har försvunnit på bara några sekunder, känns det som.Mitt liv är fint nu, det är vackert och mina andetag är väldigt lugna.Hur är det med fina er?tell me.  ...

jag vet egentligen inte om jag fick svar eller inte, men det rösten på andra sidan telefonen sa - det stämde. förvirringen kvarstår, samtidigt som jag skapar fler frågor i hjärtat som jag behöver svar på. ...

Jag dras åt två olika håll. Och jag har aldrig upplevt det här förut, känslan av att absolut inte veta vad som är rätt. Vad som är fel. Jag vet inte vad jag ska göra, hur jag ska göra, eller vad jag ens vill.   Det hände något, han med världens f...

det har varit tomt på ord här. jag kommer fylla på, behöver lätta mitt hjärta lite. men inte just idag.   (jag har en till blogg, en "öppen". men vill ni ha den får ni skicka kommentar) ...

det här är inte okej, det du gör mot mig. hur du ena dagen fyller mitt liv med kärlek, för att nästa dag hota med att bara fylla det med avsked. jag orkar faktiskt inte ta mig igenom samma helvete igen, även fast jag vet att jag skulle klara det. men...