Dagen efter min mur hade rasat hoppades jag på en ny chans att prata med honom. Men han skulle dricka i en sunkig lokal med folk som tog preparat som snurrar till deras inre. Vilket även han skull. Den kvällen var samma kväll som hans väg korsades samman med hon som jag trodde var på väg att bli min vän. Hon visste precis vem han var, ändå satte hon blicken i honom.

Han fick reda på vad som hänt, vid en ögonblicksblinkning. Jag fick aldrig chansen att säga ett ljud. Han fick veta det från ett par läppar som jag inte trodde skulle svika. Allt jag fick var hårda ord, käftsmällar (känslomässiga sådana) och ett hjärta som brast i fler bitar än vad man kan räkna till. Jag blev förbannad, jag sa ord som jag i efterhand sagt förlåt för. Det var ord som visserligen var sanna, men jag sa dom på ett elakt sätt. Om den sk. vännen dvs.

Han ville ha hämnd, så när hon gav honom sina blickar besvarade han dom. Han övergav mig och låtsades stå vid hennes sida. Varje dag berättade han att han fortfarande älskar mig, att han är arg och det här är hans sätt att få utlopp för det. Hon fick honom att spela på skuldkänslorna hans kulle få om han sa nej till henne, hon var trots allt skör. Så, redan samma dag tog hon sin packning och satte sig i hans närhet, för att aldrig lämna den. Dom blev tillsammans, fast han dagligen sa att han ville bli tillsammans med mig. Mitt svar var "jag älskar dig, men hur kan du säga att du vill vara tillsammans med mig, när du samma dag blir tillsammans med henne.".

Dagen dom träffades började mitt helvete. Panikångestattacker blev min vardag, dagar fyllda av hat, tårar, besvikelse, ledsamhet och skrik. Jag skrek tills lungorna sprängdes. "VAD I HELVETE ÄR DET SOM PÅGÅR".

Han fick chans efter chans. Till slut gav jag upp, jag hade tagit mig igenom månader av rena helvetet och jag fick nog. Så, jag berättade att killen som kommit in i mitt liv förut fortfarande ville ha mig, att han skulle få chansen med mig. Samma dag som hon berättade för mig att dom hade knullat, samma dag lät jag den nya killens händer vandra upp mellan mina ben för att sedan trycka sig in i mig, samtidigt som mina känslor försvann i ett djup.

Någonstans på vägen sa jag hejdå till den nya killen, mina känslor för honom var inte mer än vänskapliga och mitt hjärta tillhörde fortfarande kärleken i mitt liv. Jag ville inte älska honom, men jag gjorde det. Några månader till hade gått och jag hade inte pratat honom, men jag höll mig uppdaterad om minsta detalj gällande honom och henne. Jag såg deras förhållande ta slut, och samtidigt såg jag hans ilska rinna ut någonsans på vägen upp mot stjärnorna.

Efter ungefär 3månader av tystnad, då jag faktiskt lyckats hålla mig ifrån ge honom den minsta inblick i mina känslor eller ord. Då tog vi upp kontakten igen. Vi hade på våra egna sätt läkt ihop lite och mognat, för nu kunde vi träffas och prata om allt med leende på läpparna. Och inte med läppar som formulerar ord som "Dra åt helvete, Du är ingenting, Jag ångrar att du ens kom in i mitt liv" etc etc..

 

.

18 februari 2011 16:55

Älskar att läsa din blogg,
du är så bra på att beskriva vad som har hänt och man förstår hur det känns.
Mitt favorituttryck är:
Det som inte dödar dig gör dig starkare.
Det är sant, tänk på det.
Kram ;)

http://ettlivenchans.bloggplatsen.se

Fröken Hjärta

18 februari 2011 17:04

åh, tack du goa! :) Att skriva är läkande, det är något jag måste göra för att må bra. Alltid kul att folk gillar det man skriver, det får en att vilja skriva mer mer mer.

Vet att det är en massa text att läsa, så uppsattar att du faktiskt läser det ;)

Det är ett bra uttryck! Och går lite efter det. Allt jag gått igenom, det lär jag mig av och det i sin tur gör en starkare! :D

Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

De senaste månaderna har försvunnit på bara några sekunder, känns det som.Mitt liv är fint nu, det är vackert och mina andetag är väldigt lugna.Hur är det med fina er?tell me.  ...

jag vet egentligen inte om jag fick svar eller inte, men det rösten på andra sidan telefonen sa - det stämde. förvirringen kvarstår, samtidigt som jag skapar fler frågor i hjärtat som jag behöver svar på. ...

Jag dras åt två olika håll. Och jag har aldrig upplevt det här förut, känslan av att absolut inte veta vad som är rätt. Vad som är fel. Jag vet inte vad jag ska göra, hur jag ska göra, eller vad jag ens vill.   Det hände något, han med världens f...

det har varit tomt på ord här. jag kommer fylla på, behöver lätta mitt hjärta lite. men inte just idag.   (jag har en till blogg, en "öppen". men vill ni ha den får ni skicka kommentar) ...

det här är inte okej, det du gör mot mig. hur du ena dagen fyller mitt liv med kärlek, för att nästa dag hota med att bara fylla det med avsked. jag orkar faktiskt inte ta mig igenom samma helvete igen, även fast jag vet att jag skulle klara det. men...