Jag och kärleken i mitt liv vi hade tagit en paus. Eller egentligen hade vi sagt orden "det är slut", men det var inte vad någon av oss ville så vi höll kvar i varandra ändå. Anledningen till att det band vi delade gick sönder var att jag befann mig i ett svart hål av ilska, ledsamhet, ångest. Jag hade gjort ett val, ett som jag alltid kommer ångra. Och något inom mig ville skylla på honom. Jag antar att det var undermedvetet, för att försöka få skuldkänslorna jag bar på att minska.

Men det blev svårt att hålla känslor och tankar i styr, jag ville absolut inte lägga någon tyngd på honom. En tyngd som för mig ensam var för tung att bära. Han behövde slippa det. Så, jag sa att det inte funkar just nu. Att "pausen" behövdes. Men jag kunde inte förklara för honom varför. Hur skulle jag? "Jag anklagar dig för det jag har gått igenom, jag känner hur delar av min kärlek börjar förvandlas till delvis hat, delvis förakt". Jag känner mina känslor tillräckligt för att veta att det bara skulle vara tillfälligt, att jag för en stund skulle anklaga honom och sen gå tillbaka till sanningen, att det var mitt fel.

Men den tillfälliga stunden skulle varit för lång. Jag sa hejdå, eller ett hejdå blev det inte riktigt. Men utåt sätt var det inte längre vi. Det sved som tusen nålar i hjärtat, han är den jag vill(e) dela mitt liv med. Men jag visste inte vart jag skulle ta vägen, hur jag skulle orka ta mig upp ur sängen om dagarna. Min verklighet bestod av dagar med ångest från morgon till kväll och däremellan ett hav av tårar som översvämmade mitt inre.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

De senaste månaderna har försvunnit på bara några sekunder, känns det som.Mitt liv är fint nu, det är vackert och mina andetag är väldigt lugna.Hur är det med fina er?tell me.  ...

jag vet egentligen inte om jag fick svar eller inte, men det rösten på andra sidan telefonen sa - det stämde. förvirringen kvarstår, samtidigt som jag skapar fler frågor i hjärtat som jag behöver svar på. ...

Jag dras åt två olika håll. Och jag har aldrig upplevt det här förut, känslan av att absolut inte veta vad som är rätt. Vad som är fel. Jag vet inte vad jag ska göra, hur jag ska göra, eller vad jag ens vill.   Det hände något, han med världens f...

det har varit tomt på ord här. jag kommer fylla på, behöver lätta mitt hjärta lite. men inte just idag.   (jag har en till blogg, en "öppen". men vill ni ha den får ni skicka kommentar) ...

det här är inte okej, det du gör mot mig. hur du ena dagen fyller mitt liv med kärlek, för att nästa dag hota med att bara fylla det med avsked. jag orkar faktiskt inte ta mig igenom samma helvete igen, även fast jag vet att jag skulle klara det. men...