Även om vi kanske inte tillhörde kategorin "vänner", vi var ändå två personer som brydde sig om varandra. Brydde sig tillräckligt för att lyssna, för att finnas där. Jag försökte få en i hennes närhet att bygga en relation till henne, att försöka lära känna henne. Att se mer än hennes höga ord, ilska, lathet och irritation.

Det fanns något i hennes ögon som visade hur hon längtade efter att bli accepterad, att bli älskad av någon man aldrig ska behöva ifrågasätta att man är älskad av. Även om hon, precis som många andra tonåringar/unga vuxna, var rebellisk så är det enligt mig ingen anledning att be dom dra åt helvete, att vilja kasta ut dom till en värld utan säkerhet eller trygghet. Jag kämpade för henne, och enligt henne själv kämpade hon för mig.

Även om jag inte berättade varenda liten detalj för henne, hon borde ha förstått orden jag höll tyst om. Kärleken som brann inom mig för han jag delat tusentalsmiljoner minnen med. Och även om hon inte förstod, hon skulle aldrig ens lagt en blick på honom. Vänner eller "på väg att bli vänner", man ägnar inte en tanke åt någon som varit tillsammans med den man ställer upp för, den som ställer upp för en själv.

 

Mia Wallström

18 februari 2011 12:46

Stå kvar på benen, folk behöver dig!
Uppskattar din blogg, väldigt rak och ärlig känns den som.
Forsätt så.
Trevlig helg!
Kramar från Norrland.

http://www.behovandestodblogg.bloggplatsen.se

Fröken Hjärta

18 februari 2011 12:52

Jag står kvar på benen, starkare än någonsin! Åh, tackar så mycket! Det kommer inlägg lite vartefter hur jag känner, vad jag tänker på, vad jag minns. Men rakt ifrån hjärtat kommer orden! Ska kika in på din blogg också! Ha en helt underbar helg! Kramar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

De senaste månaderna har försvunnit på bara några sekunder, känns det som.Mitt liv är fint nu, det är vackert och mina andetag är väldigt lugna.Hur är det med fina er?tell me.  ...

jag vet egentligen inte om jag fick svar eller inte, men det rösten på andra sidan telefonen sa - det stämde. förvirringen kvarstår, samtidigt som jag skapar fler frågor i hjärtat som jag behöver svar på. ...

Jag dras åt två olika håll. Och jag har aldrig upplevt det här förut, känslan av att absolut inte veta vad som är rätt. Vad som är fel. Jag vet inte vad jag ska göra, hur jag ska göra, eller vad jag ens vill.   Det hände något, han med världens f...

det har varit tomt på ord här. jag kommer fylla på, behöver lätta mitt hjärta lite. men inte just idag.   (jag har en till blogg, en "öppen". men vill ni ha den får ni skicka kommentar) ...

det här är inte okej, det du gör mot mig. hur du ena dagen fyller mitt liv med kärlek, för att nästa dag hota med att bara fylla det med avsked. jag orkar faktiskt inte ta mig igenom samma helvete igen, även fast jag vet att jag skulle klara det. men...