det här är inte okej, det du gör mot mig. hur du ena dagen fyller mitt liv med kärlek, för att nästa dag hota med att bara fylla det med avsked. jag orkar faktiskt inte ta mig igenom samma helvete igen, även fast jag vet att jag skulle klara det. men jag vill inte. för jag orkar inte kämpa nu, som då. säger du hejdå nu, då får du faktiskt stå för det och lämna. för jag tänker inte hålla dig kvar. inte en gång till.

jag vet att du älskar, och du vet att jag älskar. men är det kanske inte tillräckligt den här gången? det är något inom dig som skapar tvivel som inte enbart påverkar dig, det raserar marken jag går på och jag gör mitt bästa för att inte falla ned i sprickorna. du har satt en tanke inom mig som ligger och gnager, varje dag. med tanken på att just den dagen kan vara den sista. vid minsta lilla misstag eller felord jag gör så kan det vara ett för mycket.

den här oron förvirrar mig. men samtidigt gör den mig förbannad. jag förtjänar inte det här, det här är inget jag behöver i mitt liv. jag har gjort allt och lite till för dig, det vet du. men du väljer att inte se. du väljer att se sånt som inte finns istället. du skapar ett beroende för sånt som inte har någon betydelse, du lägger tankar på vad jag gör, när jag inte är med dig. och du gör det med svartsjuka som grund. du kan inte kontrollera mig, varje steg jag tar. du kan inte vara den som styr mitt liv. det är mitt liv att leva, och jag har faktiskt ett liv förutom det jag delar med dig.

det här är inte okej.

fjärilarna virvlar omkring i magen. jag blir nästan illamående.
så mycket känner jag, så inåthelvete nervös är jag. det här är inte okej.
hur kommer jag egentligen reagera när min blick möter den där blicken
och mitt leende möter det finaste leendet i världen?

jag kommer ha ett krig mot hjärtat varje gång jag tar ett steg längre ifrån dig,

men jag måste. jag vet att jag måste. för annars kanske jag står kvar, för länge.