det vore så skönt, att bara få stoppa fingrarna i halsen och bli av med alla kalorierer man stoppat i sig under dagen -på några få sekunder

de senaste dagarna har varit fyllda av ångest, tårar, kärlek, saknad och allt därimellan. jag har bråkat med min kärlek. om facebook!? om ett ytligt nätverk har vi bråkat. det har stannat för tillfället. bråket. som att någon tröck på en pausknapp. det handlade om svartsjuka. att jag inte vill göra en ny facebook, bara för att han anser att jag ska det. hans egentliga anledning är att han vill att jag raderar vissa. men jag gör det inte, inte för att jag inte skulle kunna det för hans skull, men för att han måste lära sig hantera sin svartsjuka. hantera den utan att jag hela tiden raderar sånt han skulle kunna reagera på.

han har sagt saker i hettans stund, som har svidit så rejält. som att hjärtat brann upp. lite den känslan fick jag. den känslan har jag. jag förstår inte till fullo, jag vet hur det är att vara svartsjuk -jag har själv det monstret inom mig. men jag hanterar det, jag tänker efter innan jag säger något. för att jag vill fråga mig själv om det är han som gjort fel, eller om det faktiskt är mina tankar som leder mig in på en stig som bara kommer förstöra något vackert.

förutom just den här delen, dom senaste dagarna av bråk
- så har vi det väldigt bra. det är kärleksfullt och vi skrattar till tusen

om jag bortser från honom och mig så har senaste dagarna varit jaa, känslosamma. jag har känt mig lågare än vanligt, när det gäller att tycka om mig själv. jag har hittat fler fel för varje dag och har kämpat mig igenom dagarna. försökt övertyga mig själv att det bara är tillfälligt som jag fallit på asfalten och rivit upp hjärtat. det har varit ett krig mellan mig och kaloriintaget, jag har inte velat äta. men har gjort det ändå. känt som att jag vägt tjugo kilo mer än vad jag faktiskt gör. mitt i allt detta har jag inte hunnit träna så som jag vill heller, och det har påverkat psykiskt såklart. allt har bara känts fel. väldigt fel.

(men idag känns det lättare, inget bråk och kroppen känns lite mer som min egen. man måste falla för att kunna resa sig, och det är det sistnämda jag kämpar med ikväll..)