Marlene

22 februari 2011 01:46

skälet till att jag stannar är pga känslorna och för att jag är alldeles förstörd för att kunna vara tsm med nån annan kille eftersom dom andra förhållanden som jag har haft förut har gått åt helvete pga min svartsjuka. och jag vet själv att jag är extrem, men jag kan fortfarande inte rå för det :(
samtidigt som att vi är som en person.

jag har inte sagt nåt om min rädsla, jag har bara låtit det vara men det brukar som oftast komma fram på fyllan ist och då kommer det fram fel, som oftast.

ja vad jag vet så finns det inga droger med i bilden alls, jag tycker han har klarat sig otroligt bra :)

hur är det med dig förrästen, den där killen du har skrivit om i din blogg, hur är det mellan er två nu? eller kommer du skriva mer om det snart ?

kram!

Fröken Hjärta

23 februari 2011 00:53

Jag förstår att du kan vilja stanna på grund av känslorna. Att ni är som en person, vilket man blir efter en lång tid tillsammans. Men riskerar du inte att bli mer ostabil, om du stannar i ett förhållande när du är rädd? (Nu säger jag inte att du ska lämna honom, jag bara undrar. Vill veta mer om hur du tänker.)

Din svarsjuka, hur extrem är den? Har du sökt hjälp? Bara för att många tidigare förhållanden gått åt helvete så innebär inte det att kommande ska göra det. Varje förhållande är nytt, med en ny chans.

Tror du inte att det skulle ske någon ändring om du berättar om din rädsla? Jag kan nämligen inte tro att han vill att du ska gå omkring och känna så!? Berätta, men utan påverkan av alkohol. För då blir det som sagt, tyvärr, väldigt ofta fel :(

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om det, hur det är i nuläget. Men kan säga som så att det är väldigt bra mellan oss, oerhört bra. VI är lyckligare än någonsin, än alla år tidigare. Vi skrattar från morgon till kväll, vi älskar på ett mer äkta sätt. Vi uppskattar varandra och vi pratar om allt, allt vi har på hjärtat.

Kramar!

Pillan

20 februari 2011 21:53

Jag råkade radera mailen. Skicka den till pernilla.erlandsson@telia.com

Publicera inte den här heller ;)

Kram

Fröken Hjärta

21 februari 2011 21:44

skickat och klart! ;)

matilda

21 februari 2011 21:23

Riktig bra blogg , blir fängslad av vad du skriver !

Fröken Hjärta

21 februari 2011 21:44

Tack du goa! :)

Pillan

20 februari 2011 11:12

Har du nån mailadress jag kan skicka till?

Fröken Hjärta

21 februari 2011 00:18

Jag mailade dig ;)

Marlene

20 februari 2011 13:43

varför jag har blivit rädd igen beror nog mest på att jag känner att han är ännu mer ilsken än vad han nånsin har varit. kanske för att vi har varit tsm längre eller också så är det saker som jag har gjort eller sagt som stör han ännu mer.

nej vi är faktiskt två när det gäller det där, att träffa på ens killes ex. är inte det nåt utav det värsta för ens mående att göra? jag sitter och funderar på det själv, fast ja.. alla ex är väl inte lika förjävliga ändå.

mellan mig och min bror är det så mycket bättre, men jag tror det har att göra med hans förflutna. vi har inte samma mamma. hans höll på med droger samtidigt som våran bror hade gått bort. men jag tror nog att min bror har mognat en hel del :)
min styvfarsa är det också bättre mellan men det ligger fortfarande en viss osäkerhet i luften, men jag är ändå glad att ha polisanmält honom så att han inte hade gjort samma grej mot min bror.(jag har två bröder. han som slog mig bor i norge och min andra bor här i sverige) jag polisanmälde honom mest för att han skulle förstå allvaret i det, så att han inte skulle göra samma sak mot min bror. och under den tiden som han slog mig så var jag inte speciellt mycket hemma heller, vilket är nåt jag känner att jag måste förklara till min brorsa senare ifall han tyckte att jag inte var en bra syrra.. eller borde jag det ?:S

tack igen för att du finns! känner alltid att det är något som lättar väldigt mycket efter att jag har klickat på skickat, det betyder!

kramar tillbaka!

Fröken Hjärta

21 februari 2011 00:07

Har du berättat för honom att hans ilska gör dig rädd? Vad är det som gör att du stannar, fast han redan slagit dig förut? Jag dömer dig inte för det, jag bara undrar. Vill förstå.

Att träffa på ens kärleks ex är inte alls bra för ens välmående. Ofta jämför man sig själv med denne, man undrar, man tänker. Man hatar. Det påverkar så mycket känslor inom en, det kan fucka upp en totalt. Faktiskt.

Det låter som att din bror haft det tufft, även om det inte är en ursäkt till att han slog. Men han gjorde det i alla fall inte "bara för att". Är han drogfri idag?

Det var oerhört starkt och bra gjort att du anmälde din styvpappa, verkligen!! Det är det nog inte många som skulle våga. Som skulle ta det steget. Det visar mycket om vem du är.
Om du vill förklara för din bror om varför du inte var hemma mycket, om du känner att han inte anser dig varit en bra syster. Då kanske du ska det, men bara om du vill. Kanske har han rätt att veta? Kanske skulle det föra er närmre varandra?

Om det får ditt hjärta att lätta lite, då är det bara att skriva på. Jag svarar så fort jag kan och så fort jag känner att jag har tillräckligt med tid för att svara ordentligt.

Kramar!

Marlene

19 februari 2011 23:37

jo jag har berättat det för honom men det går liksom inte att prata med han när det gäller sånt, för då tar han till sånt som handlar om mig, om mina ex. mina ex har iaf inte sagt att dom vill att jag blir singel igen, det enda dom gör är att kolla min bilddagboks sida ibland och jag tycker verkligen inte att det går att jämföras med det som hon sa.
han ska liksom alltid ta till med saker som är fel hos mig när jag vill ta upp nåt med han som jag stör mig över, jag HATAR det :(
vet att jag inte är perfekt men nej.. det blir bara fel..

nja jag tror nog inte att han saknar henne, men det är henne jag stör mig över, hatar allt vid henne; namnet, utseendet, leendet.. hoppas verkligen inte att jag kommer träffa henne i fyllan nångång. vilket är nåt jag borde sluta med; att dricka.
även fast sanningen brukar komma fram då, men dagen efter brukar jag få världens jävla panik som inte är mysig.
har du också upplevt samma sak?

det är så mycket jag vill berätta för dig pga att du verkar veta exakt hur allt är, det jag har fått gå igenom, men grejen är den att det är så mycket mer bakom det :(
jag har blivit rädd för första gången i hela mitt liv.
jag var inte rädd under tiden som min bror gick på mig, jag var heller inte rädd för den tiden när jag bodde hemma där min styvfarsa gick på mig, och inte heller den gången som killen slog mig(han jag är tsm med nu), men det är först nu som jag har blivit rädd honom efter att han blev våldsam igen..

som sagt. det finns så mycket mer att berätta.. :(

Fröken Hjärta

19 februari 2011 23:59

"Okej, jag kanske har gjort fel. Men kommer du ihåg vad du har gjort mot mig?" Lite den känslan får jag över ditt första stycke. Det är på ett sätt alldeles för lätt att påtala för den andra vad den gör fel, när man själv sitter där och tar emot kritik. Det är ett försök att skydda sig själv, att man inte är villig nog att ta åt sig. Inte villig nog att inse att man gjort fel. Kanske vågar man inte inse, man vågar inte hantera dom känslor som kommer med det erkännandet.

(Och INGEN är perfekt, alla har vi våra fel & brister, det är snarare något fantastiskt än något som man bör få kastat i ansiktet..)

Åh, jag om någon vet hur det är att vid ett namn börja skaka av ilska. Hennes namn. En bild på henne kan få en att bli helt uppe i varv, hjärtat dunka och pulsen flyga i taget. Man blir förbannad, samtidigt som det svider. Jag kan ärligt säga att om jag skulle träffa på min kärleks ena ex, eller två av dom faktiskt, då vet jag inte om jag skulle kunna hålla mina käftsmällar i schack.

När man dricker så försvinner tyngden ifrån hjärtat, oron man har när man vill berätta något för någon. Man berättar sanningen, utan att direkt bry sig om vad som händer efteråt. Konsekvenserna. Jag tog själv till flaskan under en period, ofta. Men en dag när jag satt i badet kom jag på mig själv "Alkoholen, den kan väl omöjligt göra mer nytta än skada. Egentligen?" Och efter den dagen flydde jag inte längre in i dimmans värld. Men jag kämpade såklart, jag ville emellanåt dricka. Men då när jag väl gjorde det så var det betydligt mindre.

Dagen efter när alkoholen lämnat blodet, då har jag alltför ofta känt paniken. "Vad gjorde jag igår? Vad sa jag? Varför sa jag det?" and so on. Dagen efter är man återigen sitt rätta jag och det är inte alltid ens rätta jag är villig eller har möjligheten att hantera de eventuella misstag man skapade dagen innan. Så visst, jag har absolut upplevt den paniken dagen efter. Och den är ingen bästa vän.

Du kan berätta vad du vill för mig, jag lyssnar jättegärna. Och jag har varit med om rätt mycket, och det jag inte har varit med om har jag lätt för att sätta mig in i. Det har alltid varit så. Och det är jag tacksam för.

Vad är det den här gången som gjorde dig rädd för honom, om han slagit dig innan och det inte gav dig samma känsla? Det låter som att du varit med om en del.. Jag är ledsen för det. Din bror och din styvfarsa, hur är det mellan er nu? Berätta gärna mer, när och om du orkar.

Många kramar!

Pillan

19 februari 2011 20:28

Skulle du vilja läsa min andra blogg så får du. Bara å säga till så mailar jag inlogg.
Kram

Fröken Hjärta

19 februari 2011 22:16

Ja, det gör jag gärna! :) Kram

Marlene

19 februari 2011 19:57

hej igen!
jag har pratat med han om detta men han blir bara sur då. han vill inte att jag ska gå runt och tro att han inte är över henne. men vad ska jag tro när han bytte bild på sin facebook, en bild som visade när jag och han pussades bara för att hon hade försökt lägga till honom på face? han ska väl inte ens bry sig om det.. det var det som fick igång mina tankar igen; har han glömt henne.. egentligen? han vill tydligen inte veta av henne men ändå pratade dom på msn. pga min svartsjuka så gick jag in på hans msn en gång och tog bort henne. han har inte sagt nåt om detta.

det värmer en hel del med att du faktiskt kan förstå hur jag känner det eftersom jag känner mig såpass ensam i det här.. så tack för att du finns!
många kramar :)

Fröken Hjärta

19 februari 2011 22:14

Jag känner igen mig så väl. Min kille sa precis likadant om sitt ex. Att han inte ville veta av henne, men ändå pratade dom på msn och via sms. Jag konfronterade honom, och vi hade en kamp under några år. Det är över nu, i alla fall gällande det exet. Hans senaste ex, som var hans hämnd, hon ger sig dock inte. Så i detta fall litar jag på honom, men inte på henne.

I alla fall, nog om mig ;) Har du berättat verkligen hur det får dig att känna, hur du mår? Att det med att han bytte bilder osv fick det att svida lite i hjärtat? Att den känslan finns kvar?

Jag har också gjort så, förut. Tagit bort tjejer från hans msn. (Han hade en raggmsn!!)
Men kan det kanske vara så då, om han inte sagt något.. Att han faktiskt inte bryr sig om att du tog bort henne? Han har inte lagt till henne igen?

Åh, vad gullig du är! :) Absolut, jag finns här! Kramar

Marlene

19 februari 2011 18:57

jag gillar det sättet du skriver på och för att jag känner igen mig. man vill hela tiden veta vad som händer. mitt problem är att min första kille var otrogen mot mig, han krossade mitt hjärta totalt eftersom jag hade gett han hela min tillit, men ändå så gjorde han som han gjorde vilket gjorde det svårare för mig att kunna lita på någon annan. jag är fortfarande likadan med att hålla koll på vad min nuvarande kille håller på med även fast han inte har gjort nåt som gör så att jag har någon anledning till att göra det. om man alltså bortser från hans ex som helst vill att han blir singel igen så att de kan hålla på med varandra.

kram !

Fröken Hjärta

19 februari 2011 19:05

Hej tjejen!
Det är en av anledningarna till varför jag skriver, inte bara för mitt eget läkande men även för att någon kanske känner igen sig. Inser att dom inte är ensamma, vilket det kan kännas som ibland.

Jag förstår hur du känner, jag har varit med om det själv. Det förstörde mig totalt och min tillit var väldigt svårt att vinna. Det är den fortfarande ofta. Men jag insåg någonstans på vägen att om jag skulle kunna komma någon så nära som det går, hudnära. Då var jag tvungen att göra vad jag kan för att lita på dom.

Det svider i hjärtat, såklart. Men det som jag bestämde mig för var i alla fall att: Om han inte gett dig någon anledning att inte lita på honom, så lita på honom! Om det vore tvärtom, att han inte litade på dig pga hans förra flickvän var otrogen, hur skulle du vilja att han gjorde?

Det där med ex är så fruktansvärt svårt. Många av dom har förmågan att nagla sig fast rätt rejält. Dom vägrar släppa taget, ligger lurandes runt hörnet i väntan på att något ska hända. Att dom får en chans igen. Men av någon anledning tog det slut mellan dom, han är med dig. Inte med henne. Det måste väl ändå betyda något? Och om du ändå är osäker, konfrontera honom om exet. Be honom säga åt henne att lämna er, gå vidare. Eller har du redan gjort det kanske?

Kram på dig!

Marlene

19 februari 2011 16:23

Hej, jag känner mig igen i dig. det där med att kolla i mottagna filer osv. tycker att du skriver väldigt bra meningar, får mig att känna att jag inte är den enda i världen :)

Fröken Hjärta

19 februari 2011 17:47

Du är absolut inte den enda i världen! Jag vet många som kollar. Tragiskt egentligen, att det ska vara så svårt att känna förtroende. ;/ är det av någon speciell anledning som du kollar?

Kram!